Jag skäms... jag skäms så otroligt mycket. Jag kan inte förstå att det har hänt. Att jag har gjort som jag gjort. Jag gjorde fel.. ett fel jag inte ens märkte. folk måste prata om mig och säga till mig hur jag beter mig för att jag ska märka att jag gör fel. Jag märker inte ens hur jag sårar mina vänner. Jag märker inte hur jag beter mig. Jag tänker inte på vad jag kläcker ur mig. Jag bara gör... Jag bara är jag. Ett jag som får andra att må dåligt. Jag vet inte ens om det själv. En bilnd vän. En vän som inte ser att hon sårar sina vänner.


Jag bara gör... jag bara är... men ändå blir allting fel. Vad jag säger hur jag är. Det är jag .... en helt vanlig Isabelle som inte förstår värkligheten och kommer inte göra det heller. Jag måste förstå, förstå andras uppfattning av mig.
Sluta upp med att vara den jag är?

Förlåt förlåt. Jag visste inte att jag gjorde som jag gjorde, gjort är gjort och kommer aldirg bli ogjort.

Saker som jag trodde var luft, saker som inte betydde någonting för mig, saker som bara kommer ur min mun betyder saker för er. 

Och det "roliga" med de hela var att jag hela tiden inte visste om att det var jag som var problemet. Det var jag som hade ställt till det. Det var mitt fel, mitt fel och jag märker inget?

Jag bara undra vad är de med er? varför beter ni er så?                      Men nu fattar jag ...

Det var pga av mig.                         Någonting ni hade planerat!

Är det lösningen? lösningen?   Lösningen är att prata, det funkar alltid.

Fråga er alltid ska jag göra det bättre eller sämre.

Jag tycker ändå inte att det bara är jag som har gjort fel, men ändå när jag börjar tänka efter så är det jag.jag visste bara inte om de.