Ur den slitna byxfickan drog han plötsligt upp en spik. Här, mitt visitkort, sa han och gav den åt den slipsklädde affärsmannen.
 Det var Eino Spiik i ett nötskal. Ingen stund var för allvarlig för ett skämt, och ingen människa var för fin att dra ett skämt för. Han var en sann humorist.
 Eino Spiik föddes 1926 på Seskarö och var yngst i en sjuhövdad syskonskara. Han växte upp i Sattaoja och gick efter grundskolan en treårig fordonsutbildning på Strömbacka i -Piteå. Därefter jobbade han på ett flertal verkstäder i Luleå  bland annat på Bil & Ringcentralen, GM och Citroën.
 Lumpen gjorde han vid K4 i Umeå, på hästkompaniet, och i Boden på motoravdelningen.
 Eino Spiik var en mångsidig och framgångsrik idrottsman ? en gymnast, tyngdlyftare och friidrottare, som även körde rally. Pokaler och medaljer blev så många att de fick stuvas ned i lådor och bäras upp på vinden. 1952 blev han som klubbmedlem i IFK Luleå utsedd att springa med OS-facklan, som var på väg mot olympiaden i Helsingfors.

Eino Spiik var musikalisk och brukade som ung gitarrist spela upp till dans, bland annat på hotell Matarengi. Det var också där han träffade sin blivande fru, servitrisen och jämtländskan Elisabeth Persson, som han fick två barn med, Egon och Eva. Deras gemensamma hem blev ett öppet hus? för musikanter som ville komma och förgylla deras tid. 1954 öppnade han en egen verkstad, Haparanda bil och motor, och tre år senare ut-ökades firman med en liten BP-mack. I början på 60-talet gick han över till Esso, som senare blev Statoil. Många av kommunens ungdomar har under årens lopp sommarjobbat åt Eino Spiik, som förblev företagare livet ut det vill säga i över 50 år.
 Eino Spiik visste aldrig vad semester var, men tog sig ibland helgledigt. Och då körde han raka vägen till stugan i Salmis, där han kopplade av i traktorn, i båten eller vid spisen.
Hans osedvanliga sätt att driva en affärsrörelse på fick mången kund att gå ut genom dörren skrattandes eller rent av stött. Han kunde nämligen lugnt deklarera för en båtmotorspekulant ?Inte ska du köpa någon motor, de är så dyra?, eller bara gå trallandes iväg när någon ville betala en gammal räkning. De unga kunderna, det vill säga skolungdomarna, som kom troget varje rast för att köpa godis, värma sig, undgå mobbare eller bara prata, fick en speciell plats i hans hjärta. En man har berättat att när han en lunch besökte macken kom ett par unga killar in och vill handla godis på krita ? vilket de förstås fick. Efter att de lämnat macken påminde mannen, att Eino Spiik varken skrivit upp deras namn eller vad de tog. Det behövs inte. Inte kommer de där tillbaka, sa Eino Spiik, som hade ett varmt hjärta och visste vad det innebar att vara godissugen. Trots att Eino Spiik under de tio senaste åren kämpade med en rad krämpor kunde han in i det sista behålla sin humor. Och den öste han över frun, barnen och deras sambos, de sex barnbarnen, vännerna, samt personalen på Klippan och sina kära flickor på hemtjänsten  som han uppskattade innerligt. Eino Spiik blev 79 år innan han, den 11 september avled. Närmast sörjande är familjen

Vad fint skrivet, Slår vad om att det är Faster Eva :)


<3