Dela med mig av ett minne...
Haha...

Jag skulle sova hos Madelene i min klass. Hon hade nämligen pyjamas pary (för ganska många år sedan)... Jag hade planerat allt. jag hade till och med köpt ett gosedjur att krama ifall jag skulle bli rädd ;)
Nåå varför är just nu den här kvällen så minnesvärd? därför att Vi skulle gå på en skogsvandring i  mörker! Ooooooo skrämmande...



Haha de fula var att alla gick ut i skogen ingen var hemma.. man såg ingenting. vi gick på en stig alla vi tjejer. De vi inte hade tänkt på var ..... Var är alla? hennes brorsor och föräldrar? gömmer dom sig i skogen? Nej Nej.... Vi gick där i den mörka skogen det var så läskigt vi alla höll hand med varandra. vi hörde någonting där långt inne i skogen. alla skvatt till och började springa och skrika!!! Men jag kom ingen vart det var någon som höll i mig. Jag fick panik. Det var en kompis som höll i mig ? men varför sprang hon inte? Det var min fråga... jag var seriöst  livrädd. 
Det visade sig sen vara Maddes bröder som hade tänkt skrämma oss. Haha
Men som sagt frågan var varför sprang hon inte?
 varför höll hon kvar mig så att jag drabbades av panik?!
Jag tror jag har svaret. Har ni någong gång kännt denna känsla att någon inte får komma före en? om man drabbas av panik? Jag vet inte hur jag ska förklara... Men som att man känner sig tryggare om man springer med en kompis istället för att springa ensam,... men de sjuka var att vi sprang inte... först efter en lång stund.... någonting jag funderar över...




Samma hände för några år sedan det var jag Jonna och Martina... Vi var ute på stan och vandra sen kom det en bil fullt med killar som körde snabbt förbi... man såg att dom riktigt glodde på oss. Efter ett tag ser vi dom köra tillbaka mot oss. Vi blir rädda. Men det är  bara ja och Martina som börjar springa. Jonna hållerimig .... Men sen springer vi alla ändå? 
Haha den var också en minnesvärd dag Vi halkade under en balkong när vi skulle gömma oss ;)


Minnen ska man inte glömma... Iallafall inte braiga minnen x]

/Isabelle